Usch.. Nu är det länge sen jag skrev ...återfall till ett x men bestämde mig lika snabbt att NEJ. Det går inte att laga ett krossat kristallglas. Jag har äntligen funnit min inre frid omkring frågorna om honom .. Sex är inte allt , även om han kan tillfredsställa mig så avskyr jag allt runt omkring honom i övrigt . Han är manodepressiv och det är absolut det sista jag behöver . Då äntligen kan jag stänga den boken för alltid .

Just nu har jag så fruktansvärt ont i ryggen så det är tufft att överleva sig själv . Har väntat en hel vecka nu på att få träffa läkare. Den 5 har jag tid. Hoppas det går bra då.

sitter med mitt morgon kaffe.....Stallet är avklarat....snart kommer det ett besök. Lika spännande varje gång....Känner mig som en tonåring....varför egentligen ? Osäkerheten inom mig, tveksamheten....jag vill ju egentligen inte ha någon. Jag vill ju vara ensam. Trivs att vara ensam....Eller ?

Jag vet inte :/ Stundtals är det skönt, men att leva så ?

Jag lever för mina stora barn och mina djur....Tror vi har det mesta i djurväg.....råttor,häst,hund,katt.....Det är min terapi...Att sitta å glo i ett akvarium och spåna om hur man kan göra det ännu mysigare och trivsammare där inne...Jag ska köpa steget efter mitt lilla akvarium.....och en liten kub.....Dottern vill ha ngn konstig fisk som är vit och ser ut som en fisk med fötter...De där kräken kan inte leva med andra fiskar...De äter upp de....huuh....låter nästan som piraya.. Fula som stryk är de också. Men men....det är mysigt =)

Igår åkte jag iväg till x...orkade inte låta bli.....har ju känslor för honom.... Och jag är otroligt glad över att jag åkte till honom. Den värmen i hans kram finns bara hos honom. Den finner man ingen annanstans.....Jag skrev det här idag på facebook och lita på att han vart glad <3

Hmm....för nästan exakt ett år sen ....... Då började en resa genom livets helvete, grävde ner och brände graven....tittade ner i den...ångrade mig......limmade ihop askan och nu kan jag titta på det som varit och konstatera att en del människor inte lär sig förrän de gått igenom himmel och helvete...jag är en av de människorna...Och jag kan bara konstatera att efter krig kommer det ngt gott .....Det gäller bara att ställa om tankebanorna....det gäller att kunna konsten att förstå och erkänna för sig själv att alla gör vi fel.....enorma fel......INGEN är perfekt, ingen är felfri...............Hela livet består av en enda stor lärdom...Men den största som många aldrig lär sig är konsten att förlåta. Älskar man någon på riktigt,då måste man förlåta för att kunna gå vidare i livet.

Kryper undan världen å ser på film..... Vet inte varken ut eller in.... Depressionen är ett faktum och det enda jag vet är att få dra mig undan! Fast egentligen borde jag göra tvärtom ... Hur gör man?

Nu närmare sig natten..... Känner mig kokt i skallen... Vet inte riktigt hur. Man ska sortera i sitt inre. Det enda jag har lyckats med är att bestämma mig, och jag avstår ifrån dejten imorgon. Även om det gör ont som fan så känns det bra. Han kan omöjligt blivit en bra människa på så kort tid även om han säger det.
Hmmm...

Har sovit som en död i natt, ändå vaknade jag inte utvilad.....11 timmar i sängen....Somnade omgående igår, vilket är ovanligt. Stundtals kan jag inte sova alls, utan vrider mig som en gräddvisp i sängen. Brukar sluta med att jag går upp och kokar mig kaffe å tar mig en rök,sätter mig på facebook och spelar ngt osv.

Folk tror att man är en slappfis, bara för att man går hemma och drar. MEN....jag går inte hemma och drar. Jag har stallet varenda dag. Varje morgon åker jag dit och ordnar allt runt omkring dotterns häst,bara för att hon ska kunna koncentrera sig på skolan. Jag tycker det är så kul och det gör mig inget. Jag har många gånger fått höra att jag är för snäll, men låt mig vara det då =) Jag tror i slut tampen att det belönar sig å vara en bra förälder.

Mitt inre kaos idag handlar om en date imorgon.....han är ett x och det gick saftigt åt helvete kan jag säga..Han klickade i vinkel fullständigt för ett år sen och det tog lång tid innan jag kunde få tyst ifrån honom. Vad 'är det då som drar i mig mot honom ? Förra året dejtade jag två st varav han var den ena....den andra hade grova alkohol problem och jag kom på honom med att dela säng med sina tonårs döttrar. Jag kände sån fruktansvärd ångest och äckel över den mannen så jag gick med omedelbar verkan. Finns inga mer lögner ifrån honom som kan få mitt beslut att ändra sig.

Men den är andra mannen som jag ska dejta med....ska jag verkligen satsa på honom igen ??? Jag vet ju i mitt innersta inre att det går inte att laga ett krossat kristall glas, och sex är inte allt men mkt. Han och jag fungerar bra sexuellt men....fungerar det verkligen ???? Jag är ju egentligen väldigt rädd för karln. Och ungarna är ju inte direkt happy på sin mor att hon ska dejta honom. De vill helst att jag stannar hemma och låter bli honom.

Snacka om kaos............vill vill inte...........men det drar mest åt det hållet att jag ger fan faktiskt.

Att finna styrkan i mig själv och låta bli är en seger, och tro mig....jag kämpar ! Kanske därför jag är så trött i huvudet idag.....

Jag har haft olika mardrömmar, flashbacks, flytt ifrån mig själv i tron på att jag kommer få det bättre.....Vad jag menar med flytt ifrån mig själv betyder att jag har flyttat mycket...kors och tvärs.....åt alla håll tror jag....men verkligheten kommer tillbaka hela tiden....ja det tro fan det....det är ju hos mig problemet ligger...

Jag kan ju inte fly ifrån mig själv...Så länge jag lever och så länge jag inte tar tag i mig själv så kommer problemen att fortsätta gnaga inom mig....alla dessa frågor....all ångest....minnesbilder......och framför allt.....den tyngsta biten.....Mitt enorma hat.

När jag var yngre så försökte föräldrarna att omyndighets förklara mig ...orsak...jag är dum i huvudet. Mamma var bergsäker på att jag hade ADHD plus plus......Jag började redan som liten med vredesutbrott....framför allt emot mamma. Det var ju ett rop på hjälp.

Vad hon inte visste var att min pappa tog upp mig ur sängen när hon åkte till jobbet....Jag var knappt ett år... Jag frågade henne vid ett tillfälle som vuxen vart jag är när det ser ut så och så......1 år....en bebis....Jag var en liten oskyldig bebis.....och det var bara början till min livs mardröms resa genom livet.

Mamma misstänkte ngt när jag var liten och ville gå till psykolog....men det fick hon inte för min pappa....mmm tro jag det.....då hade det ju kommit fram.....Så det hon försökte med istället var att få läkarna sätta en diagnos"stämpel på mig eftersom jag var ett sånt besvärligt barn. Frihetspalatset för mig var hos mormor och morfar... De kunde inte förstå hur mamma och pappa kunde klaga så....jag var veckovis hos de gamla på somrarna och de hade aldrig problem eller bekymmer med mig....(hörsägen av mormor) Jag sov,åt,lekte och busade precis som alla andra barn....och var snäll,hjälpsam och nyfiken på allt och det hon älskade var min spontana glädje till att sitta och spela piano ......Jag kunde sitta i timmar och få fram en låt jag hört på radion osv....

Med facit i handen så var ju tryggheten hos mormor och morfar....Där fanns inget farligt. Inget hot inga slag ingen förnedring..Där fick jag vara barn.....

Har ni inte sett Män som hatar kvinnor och de andra två i millenium serien så SE DE....Jag har mitt liv i film format....lite grann.....Jag bröt ihop första gången jag såg de filmerna...snacka om en återfärd i sitt liv.....

Nu har jag tömt hjärnan lite väl mkt så det kokar..nu blir det en kopp kaffe och en promenad i snön. Kram på er-

PTSD betyder Post Traumatisk Stress

Du kan finna information om den diagnosen här---> PTSD

Jag citerar en text ur från den sidan ovan...

"Traumat kan vara personligt, som misshandel i hemmet, eller opersonligt, som en olycka.

Vid posttraumatiskt stressyndrom återupplever man den traumatiska händelsen, blandat med känslor av skräck eller vrede. Återupplevelsen kan utlösas av yttre sinnesintryck eller händelser som påminner om traumat. Även barn och unga kan drabbas av posttraumatiskt stressyndrom.

De flesta som har varit med om ett trauma utvecklar inte posttraumatiskt stressyndrom och många blir bättre även utan behandling."

'

"De vanligaste symtomen vid posttraumatiskt stressyndrom är: